Ikväll sändes ett avsnitt av Kalla fakta som handlar om hur kommunerna sviker familjehemsplacerade barn. Jag jobbade en tid som lärare på ett hvb-hem i Sverige. Det var en mardröm, då jag fick bevittna hur outbildad personal utövade hemsnickrade behandlingsmetoder på de placerade barnen. Mina upplevelser berättar jag om i boken
Internatet – en berättelse om en lärares mardrömslika tid som lärare på ett hvb-hem i Sverige.
Det var visserligen 10 år sedan jag jobbade där men jag är rädd att det inte har hänt särskilt mycket vad gäller tillsyn och krav på personal och familjehemsföräldrar. I Kalla Fakta berättar man hur familjehem blir godkända trots tidigare anmärkningar och hur familjehemsföräldrar som själva är psykiskt sjuka och äter tunga mediciner godkänns som familjehem.
Det råder brist på familjehem, vilket gör att privata vårdföretag ser en stor möjlighet att tjäna pengar på dessa utsatta barn. Man anställer outbildad personal som inte kostar lika mycket som högutbildade, vilket dessa barn sannerligen förtjänar! Jag tycker det finns en attityd i samhället att det inte är så noga med de här barnen. I alla yrken krävs idag utbildning, men vad gäller utsatta barn verkar det vara fullständigt kravlöst. Det är ett svårt jobb att jobba med placerade barn. De behöver kärlek, men för att kunna bemöta och hjälpa dem krävs kunskaper och rätt verktyg. Det förvånar mig att arbetet mot förändring tar sådan lång tid! Hur många fler barn ska behöva utsättas för kränkningar, våld, okunskap och maktbegär? Jag är säker på att om ytterligare några år sänder Kalla fakta eller något annat program ytterligare ett avsnitt om vanvård av våra placerade barn!
Jag vill dock avsluta med att ge all kärlek och respekt för de familjehem och hvb-hem som faktiskt fungerar och som har utbildad personal, som tillsätter externa utvärderingar och anställer utbildad personal! Ni borde få en stjärna i himlen!