Jag ljuger väl om jag säger att Lasse sökte upp oss eller rusade fram till vår monter. Men han kom där och gick, tidigt på morgonen precis när mässan skulle öppna. Han såg så glad och snäll ut och såg mig rakt in i ögonen. Inte utan att hjärtat började slå lite extra hårt! Men jag tog mod till mig och gick fram till honom:
– Hej Lasse! Här ska du få en riktig nöt att knäcka, sa jag och sträckte med darrande hand fram Maffiamordet i spelbox.
Lasse tog emot min gåva och vred och vände på den,,, Han log lite.
– He he, jag är inte så mycket för deckare, sa han. Men det här verkar ju spännande!
Han tackade och gick med sakta mak därifrån med Maffiamordet under armen.
Efteråt kom jag att tänka på att jag och Lasse har en gemensam bekant. Min brors dotter är nämligen gift med Jouni som spelar slagverk i ”Electric Banana band” (det är han i Dalmatinerkostymen:)). Hur kunde jag glömma att nämna det? Så jag ringde Jouni efteråt och bad honom hälsa till Lasse och förklara lite närmare.
– Ja, ni har väl kontakt via Facebook eller så? frågade jag
– Facebook? Lasse sköter alla sina kontakter med papper och penna!
– Ok🙂
Lasse var i alla fall sådär fantastisk god, vänlig och varm som man föreställer sig. Tack för att du gav mig 2 minuter Lasse! Och tack för att du tog emot min gåva! Jag är så stolt!